Under pandemin blir ett äldreboende i Stockholm ett av de första att drabbas av covid; vårdbiträdet Hanne (Bianca Kronlöf) upptäcker att hennes chefer ljuger om vilka åtgärder som sätts in.

Ett konventionellt berättat, men gripande och välspelat, drama som kastar oss tillbaka till pandemin. Filmen inspirerades av en radiodokumentär om ett vårdbiträde som anklagades för bristande lojalitet efter att ha slagit larm om missförhållanden inom äldrevården.

Filmskaparna illustrerar sorgen, vanmakten och känslan av att vara utlämnad på övertygande vis och får god hjälp av Kronlöf och Liv Mjönes som två kvinnor vars vänskap slits itu.

2024-Sverige. 104 min. Färg. Regi: Ella Lemhagen. Manus: Malin Lagerlöf. Sång: ”Johns sång (Alltid)” (framförs av Bianca Kronlöf). I rollerna: Bianca Kronlöf (Hanne), Liv Mjönes (Katrin), Cecilia Nilsson (Monika), Adam Pålsson, Vilhelm Blomgren, Eric Bibb, Lottie Ejebrant, Inger Nilsson… Stig Björkman. 

Sista ordet: “Jag besökte [äldreboenden] innan inspelningen för att få inblick, och få en relation till den här världen. Träffa dem som bor och jobbar där och ställa dumma frågor. Känna in. När vi besökte boendet slogs jag av hur nära de som jobbar och de äldre kommer varandra. Man tänker bara att de stressar runt och är underbemannade. Att de inte är så investerade i de gamla och inte har det så familjärt. Men det betydde mycket att få närma mig dem. Det finns så mycket värme och kärlek. Det ville jag verkligen förmedla.” (Lemhagen, Nordic Women in Film)