ÖVER MEDEL
I intervjuer har medlemmar av Killinggänget uttryckt en förvåning över att NileCity 105.6 blev en folklig framgång. Det var inte vad de räknade med eller brydde sig om. Det är tydligt att de underskattade sig själva och den breda publiken. Men de var väl vana från föregångaren I manegen med Glenn Killing (1992), en sketchserie i SVT som inte fick något större genomslag förrän efter NileCitys premiär. Det här blev gängets stora genombrott och själva symbolen för 90-talets våg av ironisk humor.
Homoerotisk fantasivärld
Varje avsnitt börjar och slutar på en brandstation (inspelad på den anrika Katarina brandstation). Där ryms både brandmän och en radiostation som har startats av den ivrige entreprenören Percy Nilegård (Johan Rheborg), som ständigt kämpar med finansieringen och diverse sponsoravtal som han försöker tvinga in lokala handlare i.
Brandmännen lever i en idealiserad, homoerotisk fantasivärld där alla går omkring med bara, vältränade bringor, anförda av Greger Hawkwind (Robert Gustafsson), en brandchef som är väldigt öppen med sin oerhört väl varierade sexlust… och påminner mycket om Per Oscarsson. Radiosändningarna leds för det mesta av Glenn Killing (Henrik Schyffert) som har hittat en ny manege och nya märkliga gäster.
Rikliga doser trams
NileCity förvaltade upplägget från I manegen med Glenn Killing men vävde samtidigt in sketcherna i en bredare kontext, en tydlig plats där allt utspelades. Även om det har pratats mycket om den ironiska humorn är det lite svårgripbart, men vi kan konstatera att Killinggänget definitivt följde i samma fotspår som Monty Python. Man ser dragen tydligt – en ungdomlig, studentikos humor med absurditeter, ironi, provokationer och rikliga doser trams. Killinggänget skulle komma att utvecklas och börja ta sig själva och omvärlden på större allvar (med intressanta produktioner som följd), men det finns ingen anledning att avfärda vad de skapade med sina tidigare alster.
Sällsynt lyckade sketcher och en mängd figurer som fastnade i folks medvetanden.
Svenska folket föll pladask för knasigheterna och det har att göra med sällsynt lyckade sketcher och en mängd figurer som fastnade i folks medvetanden. Gustafsson fick sitt breda genombrott, inte bara som den kiltbärande, piprökande Greger utan med en rad andra figurer, inte minst Weiron i ottan, morgonvärd på radion, svårartat göteborgsk kommunist och truckförare. Men även Rheborg skördade framgångar som den skamlöse kapitalisten Percy och farbror Barbro, den androgyne kuratorn som enbart brydde sig om vilken stereoutrustning inringande lyssnare hade.
Nog fanns det en lekglädje i alla sketcherna som gärna drev med popkulturella trender, särskilt i musikvärlden (med elaka pikar åt 90-talsfenomen som Brainpool och Nordman). Att inte allt är lyckat kommer inte som en överraskning – Killinggängets medlemmar har vittnat om att de inbördes starka viljorna drog åt olika riktningar. Men även det känner vi igen från Monty Python-gänget.
Ur det kreativa kaoset kom ändå någonting som fångade tidsandan, knockade publiken och har något bestående 20 år senare.
NileCity 105.6 1995-Sverige. 6 avsnitt. Färg. Regi: Walter Söderlund. Manus: Robert Gustafsson, Jonas Inde, Andres Lokko, Johan Rheborg, Henrik Schyffert, Martin Luuk. I rollerna: Robert Gustafsson (Greger Hawkwind), Johan Rheborg (Percy Nilegård), Henrik Schyffert (Glenn Killing).
Trivia: Bland brandmännen syns Pontus Gårdinger, Karl Dyall och Per Graffman (som även är berättarröst). Killinggänget återförenades för miniserien Percy tårar (1996).
Sista ordet: “Hon var ett nav. Hon fick alltid ut essensen av våra bråk. Hon gjorde gallringar i manus och skrev in saker hon själv tyckte var roliga. Hon var något slags filter. Extremt bra omdöme. Jag har dåligt självförtroende så jag trodde alltid att jag hade gjort dåligt ifrån mig. Men då tittade jag alltid på Åsa. Jag litade på hennes blick och hennes känsla. Fan vad jag saknar henne. Tyvärr. Det är därför vi gör så lite nu. För att Åsa är borta.” (Rheborg om scriptan Åsa Twengström, som dog i tsunamin 2004, SVT)
